Vi står på tröskeln till 2022, vilket ger anledning till eftertanke. Vid en tillbakablick har vi ett år som präglats av omvälvande världshändelser och en pandemi som inte vill släppa taget. Så, vad säger kristallkulan om framtiden, när kriser och självomsorg ska samsas?

Du kanske är en av många som gett dig själv ett nyårslöfte? Att ge löften kan kännas hoppfullt. Tanken på att det snart ska bli verkstad av förändringsambitioner ger pirr i kroppen.

I min praktik träffar jag många entusiaster som verkligen VILL. Ändå händer det att löften och förändringsprocesser går i stöpet redan innan de första konkreta stegen har påbörjats.

Ofta vill vi så mycket. Det ligger nära till hands att piska upp tempot i vårt inre även om orken inte riktigt hänger med eller resurserna saknas i det yttre.

En lust som skenar

Strax innan jul lyssnade jag till en livsstilscoach på radio. Hon föreslog att vi skulle hantera krav genom att i första hand fråga oss vad vi behöver, för att känna välbefinnande.

VAD BEHÖVER JAG, får kanske ett annat svar än, VAD VILL JAG (lyckas med)?

Vad skulle jag själv svara på frågan om vad jag vill under 2022?

Typ att …bygga klart bastun, altanen och en liten spapool, installera solpaneler, markplanera uppfarten, göra en påbyggnadskurs till SmartCoping, vässa mina sälj-skills, komma igång med odlingslådor, etablera nya kundrelationer, fiska, plocka bär och leva mer av naturen, åka skidor, träna 5 pass per vecka, hitta ett inspirerande etapplopp på cykel-post-covid, vara mer närvarande för min familj och vänner, göra mer för miljön etc etc.

Hjärtat bultar. I nästa andetag frågar jag mig hur jag ska hinna med allt och få ihop mina viljor?

Don’t look up

Jag såg en film under julhelgen, ”Don’t look up”. En satirisk komedi om jordens undergång. Två astronomer har upptäckt en enorm meteorit på väg mot jorden, men utan att få gehör för nödvändiga räddningsaktioner.

Sociala medier, influencers, trivialiteter, kortsiktig profit, valfläsk och polariseringar får större uppmärksamhet. Det är inte svårt att se parallellerna till vår samtid och klimatdebatten.

Men, orkar vi med fler kriser?

Det är en fullt naturlig reaktion att stoppa huvudet i sanden eller att lamslås av komplexiteten i de globala utmaningarna. Inte minst i stunder när kroppen befinner sig i kris och överlevnads-mode.

Du kanske också har märkt att en kroppsbudget på minus eller ett stressystem som skenar gärna söker kortsiktiga lösningar. Närheten till kroppsliga behov och empati går förlorade i ett uppskruvat tempo samtidigt som vi tappar livsviktiga värderingar ur sikte.

Look up!

Men tänk, om det kunde vara så finurligt att en kroppsbudget i balans även hjälper en planet i klimatkris?

Då skulle vi slå två flugor i en smäll. Wow, vilket bra drivmedel i så fall!

Nyligen såg jag även dokumentärserien ”Kebnekaise – åtta årstider”. Vi får träffa en same som följer sina renar och naturens växlingar. Han vill inte slakta fler renar än han behöver och menar att vi har naturen till låns.

Vi får se en slöjdare som omsorgsfullt tar ut en vril ur en björkstam (så att björken kan leva vidare) och tackar sedan trädet. Först hundratals timmar senare har han slöjdat klart sin kniv.

Jag påminner mig om när jag själv fiskat aborre och högst motvilligt släckt dess liv. Samtidigt kommer den aborren, som jag mödosamt filear och tillagar, att smaka ljuvligare än alla frysta och lättillgängliga fiskblock i hela världen.

Om jag tar mig tid att cykla till jobbet istället för att ta bilen. Lite oftare byter kött till grönsaker. Skippar nästa utlandssemester och istället investerar i solpaneler. Scrollar färre timmar och istället lyssnar uppmärksamt. Skuttar ut i skogen istället för att bila till gymet. Stänger av TV:n och tar tid att umgås aktivt. Lagar middag av lokalproducerade råvaror istället för att hasta i mig snabbmat som färdats tusentals mil!!!

Vad skulle det göra för skillnad?

Omtänksamma löften ger välbefinnande

Tänk om jag lite oftare skulle titta upp i nuet med tacksamhet och stanna vid omtänksamma löften som uppfyller det jag i grunden behöver, för att känna välbefinnande! Att göra nånting, istället för att göra allt eller inget alls!

Ja, då når jag sannolikt en mer hållbar utveckling inte bara för mig själv utan kanske även för planeten, i långa loppet! Med glädje, tänker jag!

Så, vad betyder välbefinnande för dig och vilka är dina bästa tips för hållbarhet?

Hälsningar,
Pernilla Forsberg Tiger
Leg Psykolog specialiserad inom lösningsfokus

Vill du eller någon du känner vässa era verktyg för bättre balans? Välkommen att slå följe med mig på SmartCoping. Vill du ha en sparringpartner IRL, så hittar du mig som vanligt på Mindleap. Varmt välkommen!

SmartCoping